Namninsamling för amnesti #vistårinteut

Man sviker inte sina barn. De som är närmast måste man älska, ta sig an, vårda och värna. Det hör till det mänskliga. Vad som händer, man sviker inte sina barn.

När de ensamkommande barnen kom gjorde vi det rätta: öppnade våra dörrar. De var flyende barn från en krigssargad värld, vi var ett av världens mest välmående länder. Om inte vi hade råd och möjlighet att ta emot, vilka hade det då? Vi bjöd in och gav dem det bästa Sverige kunde ge. Förvaring fanns inte på kartan, vi ville så mycket mer. Vi ordnade med boende, byggde snabbt upp skolorna för språkintroduktion, öppnade upp föreningar och kyrkor, lärde dem simma, spela brännboll och fira midsommar. Och många gjorde en snabb resa. Lärde sig svenska på kort tid, blev en del av ett samhällssystem som inte förtryckte, fick kompisar, fritidsaktiviteter och framtidstro. Och sakta men säkert blev de en del av familjen. Den stora sverigefamiljen, men också i mängder av andra mindre familjer. Familjehem, fadderrelationer, fotbollsklubbar och kyrkor – i tusentals sammanhang är de nu en självklar del. 

Det har gått lång tid nu. De flesta ensamkommande kom sommaren-hösten 2015. I snart två har de varit här. Ändå har många ännu inte fått sina asylansökningar utredda. Hur klarar man en sådan väntan som en ung människa? Så lång tid – så mycket ovisshet. Ska det bli vinstlott, ett liv i Sverige, eller nitlott, att man tvingas till ovisshet i ett land man kanske inte ens har varit i och där krigstillstånd råder? Hur överlever man en sådan väntan? Är det värdigt Sverige att låta unga människor leva med sådana livsavgörande beslut över sig?

Det är ju också en paradox: vi behöver dem, varför då utvisa? Svensk arbetsmarknad skriker efter personal – de ensamkommande har åldern inne och vill inget hellre än en framtid i Sverige. Satsar vi på de ensamkommande har vi om några få år tusentals nya programmerare, undersköterskor, VVS-montörer som är med och bidrar till samhällsutvecklingen. Win win. 

De ensamkommande är en del av familjen nu. Ledande politiker försöker fortfarande förtränga. Försöker översätta dem till siffror, volymer eller kostnader. Försöker få oss att tro att juridiken omöjliggör humaniteten. Men vi köper inte det. Vi ser ju det uppenbara: att de är en del av familjen nu. Och att juridiken är en god tjänare men en dålig herre. Man kan inte förhålla sig teoretiskt till människor som finns nära.

De är en del av familjen. Och man sviker aldrig sina barn. Amnesti nu – allt annat kommer vi bittert att ångra.

/Emil Mattsson, direktor Göteborgs Räddningsmission

____________________________________________________________

VAR MED OCH SKRIV UNDER FÖR AMNESTI!
https://www.mittskifte.org/petitions/vistarinteut-kraver-amnesti-for-var...