Vanliga frågor och svar

Här hittar du svar på några av de frågor vi ofta får kring Utsatta EU-medborgare och försörjning i gatubilden. Sidan uppdateras löpande.

Hur ställer ni er som organisation till ett tiggeriförbud?

Det går inte att förbjuda rätten att be om hjälp. Det är vår övertygelse att det är orsakerna till fattigdomen som behöver bekämpas och inte symptomen. Som organisation är vår hållning att man inte kan minska utsatthet med polisiära insatser och förföljelse, tvärtom.

Det är vår stora övertygelse att vi behöver arbeta gemensamt på alla nivåer för att häva Europas fattigdom och inte lagstifta för att ytterligare förfölja och försvåra för utsatta grupper. Den politik som bedrivits i Europa genom slaveri, förföljelse och exkludering under de senaste 800 åren har resulterat i en social misär som allvarligt drabbar Europas största minoritet och andra utsatta grupper. Konsekvensen av denna politik ser vi ibland numera när vi går till affären, väntar på bussen eller hör fientliga diskussioner i lunchrummet. Resultatet lever barn, föräldrar och äldre med varje dag när tillgången till grundläggande behov inte går att uppfylla, när rinnande vatten är en utopi och rädslan att kriminaliseras för att ha mänskliga behov ständigt är ett överhängande hot.

Det är en mänsklig rättighet att få tak över huvudet, värme, mat och sjukvård. I barnkonventionen står det särskilt om barns rätt till sina föräldrar, trygghet, rätt till skolgång och omsorg. De behoven uppfylls inte för stora grupper människor idag i Europa. Sverige är del av Europa och medlem i EU och har möjlighet att spela en stor roll i att mänskliga rättigheter tillgodoses. Precis på samma sätt som vi uppfyller våra Europeiska åtagande vad det gäller handel och infrastruktur bör vi också göra när det kommer till mänskliga rättigheter.

Förbud löser inte fattigdom, de fattiga människorna finns kvar och när den enda möjligheten de har att försörja sig försvinner kommer situationen att bli desperat. Desperata människor gör desperata handlingar. Det finns organisationer som arbetar i Rumänien och Bulgarien men långsiktig förändring behöver bedrivas på politisk nivå för att på sikt häva fattigom. 

Vad tycker ni om att ge pengar i koppen?

Vi ser att pengarna som samlas in i Sverige gör stor skillnad i hemländerna. Vi tror inte det finns någon som vill be om pengar av främlingar på gatan. För målgruppen vi möter genom Räddningsmissionen handlar det oftast om att det inte finns några andra alternativ och att man förbättra villkoren för sin familj. Att be om pengar blir den enda utvägen. Det är vår erfarenhet att majoriteten av de som ber om pengar inte vill något hellre än att arbeta. Man vill ge sina barn tak över huvudet, mat i magen och förbättrade förutsättningar för skolgång. Pengarna som landar i muggen används, i de allra flesta fall, på ett otroligt effektivt sätt. Det blir ett direkt bistånd utan mellanhänder och har under de senaste åren förändrat livet för många. Det finns ingen forskning på just Rumänien och Bulgarien som visar hur mycket pengar som investerats men vi på Räddningsmissionen har besökt många familjer och byar i Rumänien och sett hur taket lagats, hur elen kopplats in och att barnen fått förbättrade livsvillkor genom sina föräldrars många timmar utanför våra affärer.

Finns det risk att pengarna jag lägger i koppen bidrar till kriminell verksamhet?

Det finns kriminalitet överallt. Där samhället brister ges utrymme för andra aktörer. Människor som lever i social utsatthet löpet generellt en större risk för att utsättas för brott, själva begå brott eller på andra sätt blir utnyttjade. Det måste vårt samhälle arbeta med och aktivt både förebygga, utreda och samverka kring för att skapa skydd och motverka kriminalitet. Det förekommer att människor utnyttjas, men i de allra flesta fall är det precis så enkelt som det ser ut. En förälder vädjar om pengar för att på egen hand bygga en bättre framtid för sina barn och, utan det samordnade stöd som krävs, skapa mänskliga rättigheter på det sätt som är tillgängligt. Att be om hjälp!

Vart kommer de jag möter utanför min ICA-butik ifrån och varför reser de hit?

Många av de människor som försörjer sig i gatumiljön kommer från Rumänien och Bulgarien och har romsk bakgrund. Termen social exkludering beskriver romers situation i Europa väldigt väl. Den romska minoriteten har i Rumänien levt under slaveri långt in på 1800-talet. Deras möjligheter att ta en aktiv del av samhället har hela tiden varit åsidosatt. Situationen är så svår att många hellre väljer att tillbringa vintern på gatan i Sverige än att försöka överleva hemma. De EU-medborgare som kommer hit försörjer sig på många olika sätt, en del ber om pengar på gatan, många går vidare till arbete när det erbjuds: som städare, säsongsarbetare i jordbruk, arbete inom byggsektor m.m. Många har en utsatt tillvaro utan bostad och längtar efter en mer ordnad tillvaro där basala behov tillfredsställs. Och när grundläggande materiella behov möts ökar också möjligheten till långsiktig social förändring.

Kontakta oss

Fick du inte svar på din fråga? Mejla oss gärna så svarar vi!