Krönika: Medmänniskor

I Jesu namn, Amen.

R är orolig, men ber. Han hoppar in och jag startar bilen. Min pastorsskjorta är på. Mot återvändarsamtal hos Migrationsverket.

R tvekade länge. Skulle han utebli? Men det har gått bra tidigare. Kanske är det ändå bäst att samarbeta?

Handläggaren är vänlig. Lyssnar och informerar. I en bisats hör jag något om enligt dagens politik. Kanske jag inbillar mig, men jag får intrycket att han hade önskat något annat.

R ställer frågor. Landet han har pass till = döden. Kan han få hjälp att komma till något av grannländerna? Jaså, inte.

Hans barn går sedan länge i svensk skola. Familjen är kristen sedan 8 år. Inte för att få uppehållstillstånd utan för att de mött Jesus och hans lärjungar. Det var inte därför de flydde men nu innebär det ytterligare hot.

Samtalet är artigt. Samtidigt fullt av kontrollerad panik. Kan man känna så?

Jag kan inte ändra beslut, säger handläggaren, men jag vill försöka vara ett stöd. Presentera lagen och hur det är tänkt att gå till.

Du är den bästa handläggare jag mött, säger R.

Någon som inte behandlar mig som en kriminell.

På vägen hem i bilen. Viss lättnad. R har fått några veckors respit.

Jag undrar vart vi kan ta vägen, säger han. Jag är en duktig ingenjör, har alla papper. Var släpps vi in? Och resekostnaderna? Jag tror ändå att Jesus kommer att hjälpa mig.

Senare på dagen möter jag J. Hon gråter och ber till Gud varje gång vi ses. Efter många år i Sverige är hon fortfarande trasig. Med sin dotter flydde hon från ett krig. Sonen, som bara var ett spädbarn, hade dödats inför hennes ögon.

J är analfabet, har nog aldrig varit ekonomiskt lönsam för Sverige. Men hon är en levande människa, en av Gud skapad och älskad medmänniska.

Om många år kommer våra barnbarn läsa om den här tiden. Och förvånas. Den tid då svensk riksdag tvingade människor att lämna Sverige även om de riskerade dödsstraff och förföljelse. Den tid då solidaritet och barmhärtighet formulerades som något man behövde förtjäna. Att till och med de som kallade sig kristna ibland sa så. Samtidigt oroade man sig för sjunkande födelsetal och hur framtidens välfärd skulle kunna upprätthållas.

Så omänskligt och osmart, kommer de säga till varandra.