Krönika: Lägenheten

– Kan vi prata? 

Jag hade mött honom i flera år. Vältränad, han har berättat om jobb och olika bostäder. Ändå har han kommit till oss på RM. Vi anade att allt inte stämde. Den här dagen är han sammanbiten.  

– Eva, jag har verkligen ingenstans att bo. Det funkar inte längre. Min son undrar varför vi inte kan träffas hemma hos mig. Vad ska jag säga? Han är 6 år, jag håller på att missa honom. Jag ljuger för mitt barn! 

Det visar sig att han inte har haft något jobb på länge. Har bott hos olika bekanta. Ibland utomhus. Det finns missbruk, men han är bra på att dölja det. Han har skulder hos Kronofogden. Och hos många vänner. Hur skulle han kunna få tag i en lägenhet? Jag frågar vad som händer när han går till socialtjänsten. 

– Det är absolut ingen idé. Jag har försökt flera gånger. De säger att de inte är en bostadsförmedling, att det är mitt eget ansvar. Jag kanske ser för välfungerande ut. 

Vi bestämmer oss för att gå dit tillsammans. Om inte annat för att jag också ska få höra hur hopplöst det är. 

Vi möts en timme före den bokade tiden. Pratar. Vad ska man tänka på?  

– Du ska vara ärlig och visa att du vill samarbeta, säger jag. Om du inte vet vad du ska svara på en fråga så kan du titta på mig så ställer jag en följdfråga.  

Handläggaren är ung, känns ändå vettig. 

– Det där med bostad är ditt eget ansvar, säger hon. 

Du tittar på mig. 

– Du kanske ska berätta om ditt missbruk och hur länge du varit hemlös, säger jag. 

– Vi ser att du fått flera chanser tidigare, säger hon. Varför skulle det bli annorlunda nu? 

Du tittar på mig. 

– Du kanske ska berätta om din son, säger jag. 

Hon lyssnar och skriver. Ska prata med sin chef. Vi får vänta en timme. 

Du blir beviljad en prov-vecka på ett akutboende. Om du sköter det kommer du att få en boendehandläggare och stöd runt missbruket.  

Det var 4 år sedan. Nyligen möttes vi på stan. Du var på väg till jobbet. Sonen bor hos dig varannan vecka. Han tränar fotboll. Du hjälper till. 

– Han är minst lika bra som jag var i den åldern, säger du. Det funkar fint med det mesta numera. Jag är helt drogfri! Det var med lägenheten som det verkligen vände. Tack för hjälpen!