”Det här är så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig!”

När vi kommer till Cecilia är kaffe, bulle och kakor framdukade på köksbordet i det lilla köket. Cecilia har nyligen fått en egen lägenhet via Bostad Först (läs mer om Bostad Först på sidan 12) och hon är uppenbart nöjd med den.

– Det här är en etta men den är som ett slott, säger hon och skrattar. Det här är så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. 

Mellan klunkarna och tuggorna berättar Cecilia om sitt liv. Ett liv kantat av ohälsa och missbruk, men som nu fylls med olika typer av gemenskaper, volontäruppdrag och egen tid i lägenheten.

– All mat jag lagar här blir det godaste jag någonsin ätit. Till och med när jag bara kokar broccoli, säger hon och skrattar med hela ansiktet. 

Började missbruka i tonåren 

Skrattet är alltid nära tillhands för Cecilia, men när hon berättar om sitt liv är hon märkbart allvarlig och stadig i rösten.

– Jag började med alkohol och droger i tonåren. Sedan fortsatte jag att missbruka i omgångar, berättar hon. Under en period kom Cecilia ifrån missbruket och jobbade på sin pappas mack, utbildade sig till lärare och fick barn. Men efter en ADHD-diagnos började hon missbruka mediciner.

– Kroppen känner ju ingen skillnad på om drogerna kommer från en läkare eller en langare, säger hon allvarligt. Kroppen vet inget om recept eller lagliga mediciner. Den reagerar ju som den gör oavsett.

Cecilia fortsatte att självmedicinera och hade flera jobb samtidigt.

– Det var kaos. En dag kom jag inte ur sängen, jag var helt fast i missbruk. Det resulterade i att Cecilia blev hemlös.

– Det höll inte, skulderna växte och jag var helt nerknarkad.

Ett och ett halvt år i Afrika

När Cecilias yngsta sons pappa gick bort åkte hon till Gambia i Afrika. Hon bodde där i ungefär ett och ett halvt år och bröt då med alla sina kontakter i Sverige.

– Under den tiden brände jag alla mina broar och tappade kontakten med min familj.

Cecilia återvände hem i mellandagarna 2023.

– Det var 28 grader kallt, jag vägde 62 kilo och kom till Centralstationen i tunna sommarkläder med 34 kronor på kontot. Jag trodde att mina barn skulle stå där och hälsa mig välkommen med ballonger och fanfarer. Men de ville inte ha någonting med mig att göra, säger hon och ler snett.

Hon berättar att livet som hemlös kvinna är extra tufft.

– Man är enormt utsatt som hemlö när man är kvinna. Får man inte rätt hjälp är det lätt att man istället hamnar hemma hos någon kille som inte är schysst eller hos vänner som erbjuder mer droger. Eller så drar man runt på stan och blir utnyttjad på olika sätt. Jag kände också att jag svikit mina barn och i och med det förbrukat min rätt att vara kvinna, säger Cecilia allvarligt.

Vändpunkten i Cecilias liv kom när hon hittade till Stadsmissionens mötesplats i Johanneskyrkan och fick hjälp med mat och kläder. Hon fick bo hos en vän och på olika boenden, men var också hemlös under en period. Så småningom fick hon hjälp att förstå att hon var fast i ett drogmissbruk.

– Jag fick mycket stöd hos olika hjälporganisationer. Spenderade bland annat en sommar hos Länkarna på Hönö. Sakta gick det upp för mig hur jag levt mitt liv, men också att det fanns en lösning.

”Räddningsmissionens boende som balsam för själen”

Första kontakten med Räddningsmissionen fick Cecilia när hon erbjöds en lägenhet på Boende Vasa, Räddningsmissionens jourboende för människor i missbruk och samsjuklighet (flera sjukdomar samtidigt).

– Det var fantastiskt att få komma dit, säger Cecilia entusiastiskt. Där var det fokus på att vårda min nykterhet och jag mötte en medmänsklighet som jag knappt upplevt någon annanstans. Här fanns människor som brydde sig på riktigt om hur jag mådde.

Cecilia bodde ett drygt år på Boende Vasa. En tid som betydde mycket för henne.

– Det var som balsam för själen. En trygg plats med väldigt fin personal. Så det var faktiskt lite läskigt att flytta därifrån.

Lite kontakt har hon fortfarande med Räddningsmissionen.

– Varje tisdag är jag med i ett projekt som heter Forza. Där träffas några konstintresserade människor och målar och skapar konst på olika sätt. Det är härliga stunder!

Cecilia lever ett aktivt liv och är engagerad i flera föreningar och församlingar.

– Jag är volontär på Café Trappa Ner och i Saronkyrkan ibland. På fredagar åker jag till Öckerö och deltar i Hela Människans arbete. Jag är med i deras kör ”Hjärtats röst” som övar där. Det är helt underbart!

Sedan den 12 januari 2024 är Cecilia helt drogfri. Hon har också blivit kristen och menar att tron på Gud hjälpt henne få ordning på sitt liv.

– Gud var den som fick mig att komma hem. När jag var i Afrika fick jag en vision om att någon sa: Var ärlig och be om hjälp, det leder dig till ljuset. Eller fortsätt som du gör och dö. Nu bor Gud i mitt hjärta och följer mig varje dag, överallt, säger Cecilia och ler stort och fingrar på korset som hon har runt halsen.

Varje tisdag är Cecilia med i ett projekt som heter Forza. Där träffas några konstintresserade människor och målar och skapar konst på olika sätt.

Stortrivs med livet i lägenheten

Cecilia har bara bott några månader i sin lägenhet men det är tydligt att hon stortrivs.

– Den är verkligen helt perfekt. Läget är perfekt, det är ett fint område och lagom långt till stan och olika hållplatser. Nära till olika kyrkor också, säger Cecilia och räknar upp 4-5 kyrkor i närheten.

Under intervjun har Cecilia sitt bubblande smittande skratt alltid nära tillhands. Även när hon berättar om tuffa perioder i sitt liv. Hon kämpar med sin ekonomi, men får hjälp med skuldsanering och har så hon klarar sig. Nu vill hon hjälpa andra människor som är i samma situationen som hon varit i.

– Det har Gud sagt att jag ska göra. Jag vill visa att det finns en lösning, hur mörkt det än ser ut. Att hjälpa människor att ta första steget. Att kunna vara en medmänniska.