Konsten att lyssna skapar hopp om framtiden

På kvinnoanstalten Sagsjön skapar tystnadsplikten tydliga ramar för samtal. När de svåra känslorna har släppts ut kan många se en framtid och ett hopp. – Det är viktigt att ta de intagnas berättelser på allvar, betonar Bodil Eriksson, fängelsepastor på Räddningsmissionen. 

- Jag upplever att samtalen i fängelsemiljö ofta blir väldigt betydelsefulla. I början av straffet vill många tala om häktestiden, som ofta varit traumatiserande på grund av isoleringen och avsaknaden av möjligheten att höra av sig till sina närstående. De som avtjänar sitt första straff är oroliga för hur de skall klara av att sitta i fängelse och kunna förhålla sig till andra klienter. Efter en tid har de flesta landat och vant sig vid nya rutiner och regler, förklarar Bodil.

Med tiden växer ofta behovet av att bearbeta svåra saker som hänt före och under brottet. Många är både brottsoffer och förövare.

- Att tala om skuld och skam hjälper till att påbörja processen mot förlåtelse och försoning. Det kan ta lång tid, men i den kristna tron finns väldigt bra redskap att hantera dessa frågor, förklarar Bodil.

I slutet av straffet gruvar sig många av kvinnorna för att komma ut igen.

- Efter en tid i fängelse har mycket förändrats både inom dem och på utsidan. Få vill återvända till samma situation de hade innan de blev frihetsberövade. Många har förlorat arbete, bostad, familj och vänner under fängelsetiden. Vägen till ett normalt liv kan bli lång.

Samtalen med fängelsepastorerna sker på de intagnas villkor och en viktig förutsättning är att det sker under tystnadsplikt. Något som Bodil menar skapar trygga ramar för samtalen.

- I samtal med oss fängelsepastorer vågar många öppna sitt innersta och tömma ut djupa känslor av sorg, saknad, svek och ilska. Vår tystnadsplikt hjälper människor att sätta ord på tankar och känslor som de aldrig har berättat tidigare. När de svåra känslorna har släppts ut kan många se en framtid och ett hopp. Jag har sett många som inte ser någon mening med att leva, resa sig upp, ta nya tag och gå vidare i livet, berättar Bodil.

På Sagsjöanstalten befinner sig kvinnor i olika åldrar. Beroende på ålder och fas i livet skiljer sig upplevelserna av frihetsberövandet åt menar Bodil.

- Ofta är det svårast för de yngsta och de äldsta att acceptera att de sitter i fängelse och att hantera relationerna med de andra klienterna. De yngsta saknar sin familj extra mycket. De äldsta har svårast att acceptera att de inte har eget rum eller någonstans där de kan vara själva.

Gemensamt för alla samtal som Bodil har är att hon tar de intagnas berättelser på allvar. Att de får komma till tals utgör kärnan i mötena.

- Lyssna, lyssna, lyssna och förmedla tröst och hopp på det sätt som är lämpligt är min viktigaste uppgift. Att få klienter att våga tala både om det svåra och det fina i deras liv. De som vill bekänna och erkänna vad de har gjort känner sig lättade från skuld och skam. Jag får förmedla Jesus frikännande genom syndernas förlåtelse. Det är stort att gemensamt få uppleva Guds nåd, avslutar Bodil Eriksson.