Krönika: Nu finns jag igen

”Nu finns jag igen, är en existerande människa.” 

Vi möts på frukostcafét. Hon sitter med sitt id-kort i handen. Det förra hade hon förlorat i samband med en flytt. För ett antal år sedan. 

För att få en ny legitimation krävs att någon intygar ens identitet. Finns familjemedlemmar i Sverige ska de göra det. Men om den enda man har är en sjuk bror som bor i en annan del av landet och som man inte sett på många år; hur gör man då? 

Jag följer med kvinnan till passpolisen. Undrar om inte jag som pastor skulle kunna duga som intygsgivare.  

”Förstår, tyvärr, men nej” blir svaret. 

Utan legitimation kan man inte söka pension, inte ha seniorkort på Västtrafik och vård kan också bli svårt att få. Vi ringer socialtjänsten.  

”Vi kan inte hjälpa till eller intyga något.” säger de. ”Vi känner henne inte.”  

Vi ringer skattemyndigheterna. 

”Vart är hon folkbokförd? Hon verkar ha lämnat Sverige.” 

Vi berättar att hon arbetat i Tyskland, men att det var över 20 år sedan. 

”Vi ser inget om någon återflyttning här. Vi behöver uppgifter från hennes tyska arbetsgivare. Betalade hon skatt?” 

Vi mailar den tyska ambassaden.  

”I Tyskland har vi inga centrala register över sådant” svarar de. ”Ni får kontakta de olika förbundsstaterna där hon arbetat.” 

Månaderna går.  

”Jag klarar mig” säger kvinnan. ”Det här blir bara för besvärligt.”  

Ibland är saker så osannolikt krångliga att man är nära att ge upp. Ett tag ses vi och pratar mest om annat. Jag tänker att det ändå borde finnas någon som har mandat att hitta en väg.   

Det visar sig att det på passmyndigheten finns folk med speciell utbildning som kanske kan hjälpa oss. Vi bokas in för ett besök och där vi får möta en tjänsteman var för sig. 

"Kan du säga vad du och kvinnan brukar prata om?" frågar han. "Politik, litteratur, pilgrimsvandringar" svarar jag.  

Kvinnan berättar efteråt att hon fick frågor om sin hemort, familj och utbildning. Allt är klart på 15 minuter. En kort tid senare kan vi hämta id-kortet.  

”Äntligen” säger hon. ”Legitimation är överlevnad såsom samhället har förändrats. Annars har jag inget behov av att presentera mig. Tack! Jag ska börja med att skaffa lånekort på biblioteket.”  

/Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare Gatukyrkan