Ledare: Öppna gemenskaper på stadig grund

En sensommardag i ett industriområde utanför Kungälv för 35 år sedan fick jag mitt efterlängtade körkort. Jag har nog aldrig varit så lycklig som den dagen. Jag lastade in ett gäng kompisar i min orangea Volvo 240 och körde iväg på ren adrenalin och känsla. Alla vägar låg öppna, allt var möjligt. Det var också en hoppfull tid i världen. Berlinmuren hade precis rasat, fler länder började anamma demokratiska principer, marknadsekonomi och liberala värderingar slog rot på allt fler ställen. I boken The End of History beskrev statsvetaren Francis Fukuyama detta nittiotal som om att mänskligheten hade nått en platå där krig och konflikter tycktes ersättas av samförstånd, demokrati och handel.

Idag är världen en annan. Paradiset kom inte, livet var inte en obekymrad biltur genom Sverige. Istället breder krigen ut sig, demokratierna pressas tillbaka, klimatkrisen hotar och ojämlikheterna växer. Oroligheterna drabbar också oss var och en. Många kämpar med fattigdom, psykisk ohälsa, alienation och en känsla av att livet inte har en mening.

I en tid som denna, där förändringar sker snabbt och många känner rädsla inför framtiden, är frågan hur vi bygger resiliens, alltså något som kan erbjuda skydd när det stormar, en av vår tids viktigaste. I en välkänd liknelse berättar Jesus om två husbyggare. Den ena byggde sitt hus på sand, den andra på berget. När ovädret drog in visade det sig vem som hade agerat smartast – naturligtvis var det mannen som hade byggt på klippan. Stormarna kom, floden steg, vinden slog – men huset stod kvar. Den som hade byggt sitt hus på sand fick istället se sitt vackra hus falla ihop och sköljas bort i havet.

Så hur bygger man ett hus på en klippa? Här är Jesus förvånansvärt tydlig: ”Den som hör mina ord och handlar efter dem”. Eftersom berättelsen om husbyggarna avslutar hans så kallade bergspredikan (Matteusevangeliet kapitel 5–7) är det rimligt att tro att det är just dessa ord han menade. Finns här en nyckel för hur vi kan skapa den resiliens som världen behöver?

Bergspredikan målar upp en vision av ett gott liv, ett gott samhälle. Ett liv där man inte dömer någon, där man älskar sina fiender, där man inte samlar skatter, där man inte gör goda saker för att själv få uppmärksamhet. Det utmanar oss i en tid när sociala medier belönar att vi dömer varandra hårt och där kortsiktiga ekonomiska mål styr. Bergspredikan innehåller långtifrån några enkla levnadsregler – ribban ligger oändligt högt. Därför kommer ingen av oss någonsin kunna säga att vi helt och hållet har byggt våra liv på klippan. Men kanske är det ändå viktigt som ideal att sträva emot?

Att försöka leva mer enligt bergspredikan är inte ett recept för att undvika stormar, utan för att inte gå sönder när de kommer. På ett personligt plan formar bergspredikan människor som står stadigt. På ett politiskt plan kan samma principer forma samhällen som är motståndskraftiga, byggda av rättvisa och omsorg, inte av kortsiktig vinning.

Bergspredikan talar om en värld där ingen lämnas ensam, där rättvisa och barmhärtighet väger tyngre än vinning och status. På Räddningsmissionen talar vi ofta om ”möten i ögonhöjd”, en mening som försöker sätta ord på just det. Vi vet att vi inte kan uppfylla den visionen fullt ut, men vi kan låta den vara vår kompass. I våra verksamheter försöker vi skapa sammanhang som ger människor möjlighet till att stå på en lite stadigare grund. Tack för att du stödjer vårt arbete för att varje människa ska få rätt att leva ett värdigt liv!